Jag har bestämt mig för att det får vara nog nu. Det är helt enkelt så att jag måste ha en ny bil snart. Inget snack om den saken, min gamla är nämligen ett patetiskt vrak som det är direkt pinsamt att åka omkring i. Faktiskt, så illa är läget. Jag känner verkligen hur folk skrattar åt mig bakom min rygg, hånar och häcklar mig så fort de kommer åt och jag klarar inte av det längre. Måste skaffa en ny bil och vinna min självrespekt åter innan det är försent. Problemet är bara att jag inte har särskilt mycket pengar för närvarande, nästan inga alls faktiskt. Men det här kanske går att fixa fast det förutsätter förstås att jag är beredd att Sälja guld 24guld, vilket jag har vissa problem med på grund av ideologiska skäl. Jag kanske blir tvungen att släppa på det dock, har nog inget val som det ser ut.

Jag går i tankarna på att skaffa en ny bilbarnstol . Nu är det visserligen så att vi nyligen köpte en sådan. Men jag har av någon anledning fått för mig att den inte riktigt håller måttet hela vägen, det ser liksom inte ut så enligt min mening. Flera punkter och (för den befintliga stolen) obekväma fakta talar för. Först och främst har vi designen som på alla sätt är tveksam. Inte ens om stolen vore ett under av säkerhet och kvalité skulle en sådan här elakartat öststatsdesign à la den dåliga delen av sjuttiotalet vara okej. Om man dessutom väger in att den sannolikt inte är så välbyggd och där med inte särskilt säker så do we helt utan tvekan have a case your honor. Det bästa är nog att vi helt enkelt köper en ny bilstol och med några vikter sänker den gamla i mörk tjärn någon natt när ingen är ute.

Jag är lite sugen på en längre utlandssemester i år. Den här gången vill jag allra helst åka till Tokyo och om det är möjligt stanna där i en fyra veckor åtminstone. Jag anser nämligen att det är synnerligen svårt att bilda sig en ordentlig uppfattning av plats på bara någon vecka. Detta gäller i synnerhet en så komplex och mångfacetterad storstad av gigantiska mått som Tokyo onekligen är. Helst skulle jag ju vilja vara där ett helt år eller något i den stilen men det är knappast genomförbart, jag har ju trots allt ett jobb att sköta och ett hem att ta hand om. Men fyra veckor ska i varje rent organisatoriskt vara fullt möjligt att ordna. Vad som emellertid saknas är kontanta medel, de har jag dessvärre inte tillräckligt av i nuläget. Så frågan är alltså hur i hela friden jag ska bära mig åt för att få ihop så att det räcket hela vägen. En större delsumma kan jag nog dra in genom att sälja lite gamla smycken och annat krafs till företrädesvis SMS Guld som onekligen betalar bäst för sådana saker i dag. Sedan vet jag inte, men det löser sig på något vis. Jag har en hel del tid till mitt förfogande fortfarande.

Det har nyligen kommit till min kännedom att eller snarare har jag äntligen förstått hur effektiv seo hosting faktiskt kan vara. Men det har helt klart tagit mig ett bra tag att komma hit vilket jag till viss del tycker är synd. Jag hade kunnat bespara mig själv en hel del vedermödor ifall jag känt till det här tidigare. Den saken är i varje fall helt klar. Men man lär sig och bättre sent än aldrig förstås. Nu har jag ju den här kunskapen och det är naturligtvis bättre att låta den komma till användning än att gå runt och gräma sig över att den inte förvärvats i ett tidigare skede. Det är annars en tendens jag har. Att gå runt och beklaga mig över att saker och ting är på ett visst sätt hellre än att aktivt göra någonting för att förändra situationen vilket annars hade varit det smartaste att göra oavsett omständigheter.

Jag har fått en ny hobby, nämligen att laga mat och det är ett intresse som jag fick efter en matmässa som jag besökte för en tid sedan. Det var massor med mässtält med olika typer av exotisk mat som man kunde smaka av och jag blev verkligen inspirerad. Nu brukar jag laga mat varje dag i stort sett även om det kanske inte blir så avancerade rätter på vardagar för då har man ju inte så mycket tid och energi över för sånt för jag brukar alltid vara så trött när jag kommer hem. Däremot så brukar jag alltid laga en tre rätters middag till mig själv och några vänner som jag bjuder över och det brukar vara väldigt trevligt och jag får alltid en massa komplimanger för min matlagning och det är ju kul att höra. Jag måste säga att jag lagar väldigt god mat och det kan jag säga utan att vara skrytsam.

Jag har tänkt på en sak. Är det inte märkligt att man kan springa på människor man inte sett på tio år på de mest osannolika ställen och under smått otroliga omständigheter. I somras till exempel sprang jag på en gammal kompis (en svensk kompis alltså) som jag inte sett på flera år. Nu kanske inte det är så märkligt egentligen om man bortser från en omständighet. Att jag träffade på karlen på gatan en kväll i Brooklyn i New York. Jag hade precis klivit ut från en restaurang och han anlände i taxi, om jag inte minns fel så skulle han träffa en person på en annan krog längre ner på gatan. Vad jag menar är att så mycket måste samspela för att just vi två ska springa på varandra så där. Hade jag klivit ut på gatan 30 sekunder senare eller tidigare han jag missat honom och hade inte han diskuterat någon fråga med chauffören hade han stigit ur bilen tidigare och troligtvis missat mig. Vi kan jämföra det här med att jag med vän hemma. Jag går förbi hennes lägenhet två gånger om dagen, varje dag när jag går till och från jobbet. Hon har bott i den här lägenheten i närmare sex år och jag har arbetat på samma ställe ungefär fem år. Utöver detta så vet jag att hon brukar gå och komma hem vid ungefär samma tid som jag passerar där, både på morgonen och på kvällen. Ändå så har vi inte sprungit på varandra en ända gång. Konstigt särskilt om man betänker att varje år har cirka 230 arbetsdagar har jag läst någonstans. Men anta att jag eller hon jobbar på annan ort några dagar och att vi både är sjuka några dagar, då kan man dra ner den siffran till 200. Det blir alltså 1 000 arbetsdagar då vi kan träffas varje år och 2 000 tillfällen som jag passerar min kompis port. Vi bort ha mötts bara så där vid ett flertal tillfällen. Men icke. Skumt alltså. Man måste tydligen ha turen, slumpen eller öde med sig för att springa på någon man vill träffa. Vilket borde betyda att framgångsrika detektiver, folk som castar för film eller rekryteringsfolk och annat folk som jobbar med sök personer som bara hittar någon så där måste ha en grym inneboende tur för att nå någon som helst framgång i sitt yrke.

Idag gick jag till affären och handlade med två tygpåsar efter som jag är så trött på alla plastkassar som ligger hemma. Jag har alldeles för många plastkassar hemma nu och jag behöver verkligen inte fler. Det kan ju inte vara så bra för miljön heller att köpa nya plastkassar varje gång jag går och handlar. Jag handlar ju i princip varje dag och om jag köper en ny plastkasse varje gång jag går och handlar så kan man ju förstå att jag har en hel del plastkassar hemma vid det här laget. Det är ju visserligen bra att ha plastkassar hemma med tanke på att man använder dom till soporna men nu har jag på tok för många och jag skulle säkerligen klara mig ett par månader med det lagret som jag redan har så det är inte läge att köpa fler plastkassar nu. Det funkar bra att gå och handla med tygpåsar tycker jag.

Jag såg en tv program om att jobba på sjukhus och man fick se hur de försökte återuppliva en person med en defibrillator och det såg väldigt läskigt och dramatiskt ut tycker jag och jag skulle aldrig klara av att jobba på ett sjukhus för jag skulle bara springa ut ur operationssalen på en gång och det är ju inte så bra kanske skulle jag tro. Men de som jobbar på sjukhus måste ju bli väldigt avtrubbande efter ett tag kan jag tänka mig för de måste ju vara med om så många hemska saker hela dagarna och om man ska orka med det så måste man ju bli avtrubbad. Personligen så föredrar jag ett jobb där jag inte behöver vara med om sådana saker och det spelar ingen roll hur mycket man tjänar som läkare jagskulle aldrig kunna jobba som läkare eller plastikkirurg för det är viktigare att man trivs på sitt jobb.

Jag ska börja spela bingo. Nu är det bestämt och det finns ingen återvändo heller. Bingo är den av mitt nya liv, min nya identitet. Tidigare ägnade jag mycket tid åt att först tillbe Belial lite sådär halvhjärtat innan jag gick med i mer seriös Cthulhu-kult. Jag var väldigt nöjd med mitt liv och mina insatser i kulten men så småningom tyckte jag att ledarskiktet allt mer började glida iväg från rörelsens grundvärderingar. De började kompromissa allt för mycket och jag kunde skriva under alls på många av de förslag som kom upp på dagordning och sedermera även antogs efter votering. Nej, allting blev så urvattnat och tråkigt. Därför har jag bestämt mig för att ägna min energi åt någonting bättre, mer intressant och roligare. Bingo är det självklara valet. Det var en vän och före detta tillbedjare till Ba’al som rekommenderade bingo. Hon hade spelat nästan dagligen i mer än år och var på det hela taget mycket nöjd. Det kommer säkert jag också bli.